På söndagen var det dags för ett besök på Nälsta bollplan för en träningsfight med Spånga IS. Det blev en svår match mot ett lag som försvarade sig effektivt och sårade oss med sylvassa kontringar. Matchen slutade 4-1 (2-1) i hemmafavör. 

På grund av några sjukdomar och skador tvingades tränarduon Araghian & Kovin låna in par gubbar från kompisarna i FA07. Det handlade om Lukas i buren och Hannes i mittförsvaret, som båda gjorde väldigt fina insatser under matchen. Men tyvärr räckte inte detta, då vi mötte ett starkt motstånd denna gång. Det visade sig direkt att motståndarna hade bestämt sig för en tydlig taktik, som skulle visa sig väldigt framgångsrik. Den byggde på att dra sig tillbaka när Täby hade bollen och vänta på att våra killar gjorde ett misstag. Då kom man med blixtsnabba omställningar som också gav resultat i form av ett par mål. Täby tilläts ha mycket boll, men det blev väldigt mycket spel i backlinjen. Men efter två raka Spångamål lyckades William sätta en riktig smörpassning i djupet till Tor, som behärskat rullade in reduceringen strax före halvtidsvilan. Mycket snyggt. 

I andra halvlek lyckades våra blåsvarta (fast för dagen i vita tröjor) hjältar att etablera lite mer tryck på hemmalaget, som dock fortsatte att spela ett effektivt, aggressivt försvarsspel. De fortsatte straffa oss med långa passningar ut mot kanterna, där de hade ett par riktigt snabba killar. Framförallt kom väldigt mycket på vår högerkant, men där gjorde Robert ett mycket bra jobb i defensiven. Och stoppade nästan alla anfallsförsök, mycket kul att se. 

Tyvärr så förlorade vi även de flesta närkamper, vilket gjorde det svårt att etablera något riktigt bra anfallsspel. I andra halvlek lyckades vi dock med ett par fina kombinationer, men kom tyvärr aldrig närmare mål än ett stolpskott från Gustav. Och i kontringen därpå gör istället Spånga mål, stolpe in den här gången. Kanske lite symptomatiskt för hela matchen. 

Summa summarum: 4-1 till hemmalaget kändes rättvist, och vi får träna på i veckan och komma tillbaka ännu starkare nästa helg. Forza Täby! 

Återigen matchdags, och denna gång var det Vallentuna borta som stod på programmet. Det skulle visa sig bli en tuff nöt att knäcka för vårt blåsvarta gäng denna Melodifestivallördag. När sista poängen delats ut, kunde vi notera 5-4 (1-0) till hemmalaget. Men det känns ändå som en liten seger, tack vare tre finfina bortamål i slutet av matchen. 

Första halvlek flöjtades igång av den föredömligt hårdblåsande domaren för dagen. Redan efter tio minuter hade Vallentuna träffat såväl ribba som stolpe. Men tack vare både tur och skicklighet kunde Hugo "Greppet Direkt" Åberg (som stod i första halvlek) freda målet från påhälsning av läderkulan. Det kändes lite som att Vallentuna var storleken större och hade lite bättre fart under dojorna denna gång. Men trots det att hade våra killar ändå bollen relativt mycket. Men i första halvlek var det Vallentuna som skapade mest och hade det bättre passningsspelet. Så hemmalagets 1-0 i halvtid var rättvist, och kanske till och med något i underkant. 

I andra halvlek kändes det som om killarna fått anfallsorder av firma Kovin/Araghian, och dessutom doppats i trolldryck i halvtidsvilan. För jädrar i min låda vilken skillnad det blev inledningsvis med fler uppoffrande löpningar och hårdare närkampsspel. Och när Vallentuna stack upp var Alex "The Wall" Johnson (som stod i andra halvlek) snabbt ute och parerade förtjänstfullt.

När Tor snurrade med hemmaförsvararna i den högra delen av straffområdet och blev neddragen vilade inte rättsskiparen på hanen, utan straffen var ett faktum. Och fram stegade William med bestämda steg och placerade säkert in bollen vid stolproten. Men Vallentuna tog tillbaka taktpinnen och tyvärr rann det in några mål, och hastigt (men mindre lustigt) stod det 5-1 till hemmalaget. Hoppsan! Men även om vi vid sidlinjen började tänka på Charlotte Perrellis tonartshöjningar och Tusses segerchanser istället för fotboll, så hade inte killarna gett slaget förlorat. Riktigt roligt att se hur de peppade varandra och knöt nävarna i de obefintliga shortsfickorna. Så efter ett finfint samarbete mellan Gustav och Ismar, som turades om att måla och servera, stod det till slut 5-4 när även domaren började tänka på refrängen. Tre, snabba, snygga mål som också var ett resultat av ett superhärligt lagarbete, där samtliga killar bidrog till energiboosten! Ett viktigt kvitto på att killarna är på rätt väg. 

Summa summarum, som före detta förbundskaptenen Erik Hamrén sa: "Man kan vara en vinnare även när man förlorar". Och ungefär så kändes det idag. Eller som Nick Borgen sjöng 1993: "We are all the winners, we are all the best. Att vi får vara tillsammans, det betyder mest." 

På lördagen var det återigen dags för match på hemmaarenan. För motståndet stod ett gulsvarta Ursvik, och det blev en målrik historia. Segersiffrorna skrevs till 5-2 (1-1) i solskenet på Tibblevallens numera eluppvärmda konstgräs.

Matchen började lite trevande, men med ett rejält bollinnehav för hemmalaget. Och det resulterade i att nollan spräcktes redan i den sjätte matchminuten, då William knoppade in en hörna signerad Gustav. Men säg den glädje som varar för evigt, och bara sju minuter senare höll sig Ursvik framme och kvitteringen var ett faktum. Resten av halvleken var målad i blåsvarta färger, även om målchanserna lyste med sin frånvaro fram till första halvlekens sista minut. Återigen var det på hörna – denna gång var det Olle som höll sig framme, men tyvärr hamnade nicken i ribban. Tut i pipan och 1-1 stod sig halvleken ut – en första halva som kännetecknades av lite omständligt spel, då vi ofta väljer det svårare alternativet. Och kanske nådde inte heller energinivåerna den absoluta toppen, men hopp om ökning i andra. 

Redan i den 44:e minuten bjuds vi på matchens läckerhet, då Gustav sätter en frispark vid målvaktens första stolpe. Målvakten (och alla andra) trodde nog på ett inlägg i det läget. Vajert, och 2-1. 

Det verkade som demontränarduon Araghian & Kovin gnuggat fasta situationer under veckan, då även det tredje målet kom på en sådan. Denna gång var det Robert som smekte fram en hörna till Emil, som säkert placerade nicken i nätmaskorna. Mitt i Täbydominansen stack Ursvik iväg på en kontring, och reduceringen var ett faktum. Solklar offside i solskenet, vrålades det (utanför stängslet) men målet godkändes (utan VAR-granskning). Nåja, våra blåsvarta hjältar lät sig inte nedslås, utan glädjande nog ökades trycket mot motståndarmålet. Och det resulterade i ytterligare två nätrassel genom Gustav och Milton (båda målen assisterades av Viktor). 

Efter 80 spelade minuter var segern ett faktum, och det var en välförtjänt sådan. Totalt sett en väl genomförd match, även om det finns ännu mer att hämta i enkelheten, passningsspelet och aggressiviteten. Men konstigt vore väl annars, då detta endast var andra matchen för året. Tack för underhållningen, killar! 

På söndagen var det äntligen dags för match igen. Denna gång med nya tränarna Danyal och Kim vid rodret. Och första träningsfighten för året bestod dessutom av ett derby, då IK Frej stod för motståndet på Tibblevallens konstgräs. Matchen slutade 4-1 (0-1).

Redan från början tar de blåsvarta tag i taktpinnen, både hörnor och målchanser avlöser varandra i en strid ström. Men som en blixt från en klarblå himmel sticker Frej upp och skyfflar in 0-1. Våra killar låter sig inte nedslås av baklängesmålet, utan fortsätter att trumma på med ett rejält bollinnehav och mängder av bra chanser att kvittera. Men bolluslingen väljer alla andra vägar än att hamna bakom Frejs duktige burväktare. Så kan det vara ibland, och när domaren flöjtar för halvtidsvila kvarstår bortaledningen. 

Eter att ha slagit världsrekord i världens kortaste halvtidsvila tutar domaren igång igen. Och redan efter ett par minuter står det 1-1 på resultattavlan, om vi nu hade haft en resultattavla. Det är Tor som står för kvitteringen efter att Melbäck smekt in ett inlägg från högersidan. Pang, bom, tjoff! Och resten av halvleken skulle kunna tjäna som en enda lång reklamfilm för valfritt ketchupmärke, då målen fortsätter att ramla in framåt. Mycket välförtjänt och resultatet av att vi är aggressiva och jobbar ännu hårdare i andra halvlek. Roligt att se, och kul att hårt jobb lönar sig. Om vi i första gjorde det lite svårt för oss ibland, så spelar vi mer på ett och två tillslag i andra. 2-1 prickskjuter Robert in, fint framrullad av Ismar. 3-1 drar Måns in utifrån och precis i slutet stöter Albert in ett inlägg från Axelsson som sprungit sig loss på vänstersidan. 

Matchen slutar 4-1 och är en mycket lovande start på säsongen. Samtliga i laget förtjänar en stor eloge för denna heta premiärmatch på ett kylslaget Tibblevallen. En extra brosch får alla nya killar, som vi återigen hälsar mycket välkomna till laget. Det må ha varit minusgrader, men vi som hade förmånen att kika på matchen åkte nog hemåt rätt varma i hjärtat ändå.